Malign neoplasi i bukspottkörteln är en dödlig typ av cancer som uppstår i de endogena vävnaderna i bukspottkörteln. Den kallas vanligtvis pankreatisk adenokarcinom och denna sjukdom uppstår på den inre ytan av bukspottkörtelkanalerna. Dessutom kan mindre vanliga former, såsom acinärt cellcarcinom, härstamma från celler som producerar pankreatiska enzymer.
Sällan förekommande former, såsom pankreatiskt skvamöst cellcarcinom och adenoskvamöst carcinom, uppträder mycket aggressivt. Å andra sidan utvecklas koloid carcinom vanligtvis från godartade cystor. Dessutom utvecklas pankreatiska neuroendokrina tumörer från cellerna i organets endokrina körtlar.
Definition | C25, enligt den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-10), är koden som anger maligna tumörer i bukspottkörteln. Bukspottkörtelcancer är en malign neoplasi som uppstår genom okontrollerad celldelning i bukspottkörtelns vävnad. |
Typer | Den vanligaste typen är adenokarcinom (som härstammar från bukspottkörtelkanalerna). Andra typer inkluderar neuroendokrina tumörer och mindre vanliga maligniteter. |
Symtom | Svår smärta i den övre delen av buken, aptitlöshet, oförklarlig viktminskning, gulsot, mörkfärgad urin, ljus avföring, illamående, kräkningar. |
Diagnostiska metoder | Datortomografi (CT), magnetresonanstomografi (MR), endoskopisk ultraljud (EUS), biopsi, tumörmarkörer (CA 19-9) och blodtester. |
Orsaker | Genetisk predisposition, rökning och alkoholanvändning, fetma, kronisk pankreatit, diabetes, exponering för vissa kemikalier, genetiska faktorer såsom BRCA2-mutation. |
Behandlingsmetoder | Kirurgi (t.ex. Whipple-proceduren), kemoterapi, strålbehandling, immunterapi, riktade behandlingar. Valet av behandling beror på tumörens stadium och spridning. |
Kirurgisk lämplighet | Beroende på tumörens spridning kan kirurgiska ingrepp vara möjliga. Dock kan vaskulär inblandning och metastaser förhindra kirurgi. |
Komplikationer | Metastaser till levern, lungorna eller lymfkörtlar; bukspottkörtelinsufficiens, matsmältningsproblem, blodsockerobalanser (diabetes). |
Riskfaktorer | Rökning, överdriven alkoholkonsumtion, fetma, familjehistoria av bukspottkörtelcancer, kronisk pankreatit, hög ålder, diabetes. |
Prognos | Bukspottkörtelcancer diagnostiseras vanligtvis i ett sent stadium, vilket ger en dålig prognos. Om den upptäcks tidigt kan kirurgiska och behandlingsalternativ förlänga överlevnaden. |
Förebyggande metoder | Undvik rökning och alkoholkonsumtion, följ en hälsosam kost, regelbunden motion, diabeteskontroll, och vid genetisk predisposition, regelbundna läkarbesök. |
Typer av Malign Neoplasi i Bukspottkörteln
Bukspottkörtelcancer är dödliga tumörer som kan uppstå i olika delar av organet. Cancers som utvecklas i bukspottkörtelns huvuddel klassificeras med koden C25.0, medan maligna neoplasier i kroppen får koden C25.1. För cancer som uppstår i svansen används koden C25.2. Cancers i bukspottkörtelkanalen anges med koden C25.3. Endokrina bukspottkörtelcancer klassificeras, som en mer specifik form, under koden C25.4.
Cancer i andra, ospecifika delar av bukspottkörteln kodas som C25.7. Tumörer i överlappande områden registreras med koden C25.8. För odefinierade tillstånd används koden C25.9. Varje kod uttrycker specifikt tumörens lokalisering och typ.
Tecken och Symtom på C25 Malign Neoplasi i Bukspottkörteln
Symtomen som indikerar förekomsten av bukspottkörtelcancer blir vanligtvis tydliga. Patienterna upplever ofta smärta i buken, vilken vanligtvis strålar ut mot ryggen.
Dessutom observeras även symtomet gulsot; exempelvis kan gulning av hud och ögonvitor ses. Aptitlöshet och en ständig känsla av trötthet är också vanliga symtom vid bukspottkörtelcancer.
I takt med att sjukdomen fortskrider ljusas avföring medan urinen blir mörkare. Dessa symtom kan, särskilt i avancerade stadier, försämra patienternas livskvalitet avsevärt. Det är mycket viktigt att omedelbart söka medicinsk hjälp vid dessa symtom.
Utlösande Faktorer för Bukspottkörtelcancer
Det finns flera faktorer som bidrar till utvecklingen av bukspottkörtelcancer. Särskilt rökning är en faktor som har en betydande inverkan på cancerutvecklingen; forskning visar att cirka 30 % av fallen av bukspottkörtelcancer är relaterade till rökning.
Dessutom är hög ålder en allvarlig riskfaktor för denna sjukdom, eftersom de flesta patienter diagnostiseras efter 65 års ålder. Genetisk predisposition kan också öka risken; särskilt BRCA2-mutation, Lynch syndrom och en familjehistoria bör beaktas. Utöver detta är följande riskfaktorer viktiga:
- Diabetes
- Kronisk pankreatit
- Högt kroppsmassindex
- En kost rik på protein och fattig på frukt och grönsaker
- Exponering för olja och kemiska ämnen
Sekundära Effekter av C25 Malign Neoplasi i Bukspottkörteln
När bukspottkörtelcancer fortskrider kan olika sekundära effekter uppstå i kroppen. För det första kan den viktminskning som sjukdomen orsakar påverka patientens allmänna hälsa avsevärt.
Cancer och behandlingsprocesser kan leda till svårigheter att äta, vilket oundvikligen resulterar i viktminskning. Dessutom, om bukspottkörteln inte producerar tillräckligt med matsmältningsenzymer, blir bearbetningen av näringsämnen svår. Läkare rekommenderar ofta tillskott av bukspottkörtelenzymer för att hantera detta.
- Viktminskning
- Gulsot
- Tarmobstruktion
Gulsot uppstår när gallgången i levern är blockerad. Gul hud och ögon, mörkfärgad urin och ljus avföring är typiska symtom. Behandlingen innebär vanligtvis att en stent placeras för att hålla gallgången öppen.
Slutligen kan en tarmobstruktion i tunntarmen uppstå på grund av bukspottkörtelcancer. Denna obstruktion försvårar passagen av smälta näringsämnen genom tarmen. Läkare rekommenderar oftast att en stent placeras för att åtgärda obstruktionen, alternativt kan ett kirurgiskt ingrepp på en lägre del av mag-tarmkanalen bli nödvändigt.
Diagnostiska Metoder för Bukspottkörtelcancer
För att ställa diagnos på bukspottkörtelcancer används flera moderna bildtekniker. Först används datortomografi (CT) för att erhålla detaljerade bilder av buken och kontrollera cancerutbredningen. Denna metod används för att följa behandlingsresultat och ge information om cancerstatusen.
Vidare används magnetresonanstomografi (MR) för att, som ett alternativ till röntgenstrålar, erbjuda detaljerade bilder mellan vävnader. MR är särskilt effektivt för att undersöka mjukvävnad.
Positronemissionstomografi (PET) Scan:
- Utförs vanligtvis i kombination med en CT-scan.
- Används för att detektera cancerceller; dock räcker den inte ensam för att diagnostisera bukspottkörtelcancer.
Endoskopisk ultraljud (EUS) och Finkärnbiopsi:
- Används för att upptäcka små tumörer som inte syns med CT eller MR.
- Cellprover tas och undersöks mikroskopiskt.
Endoskopisk retrograd kolangiopankreatografi (ERCP):
- En endoskopisk metod för att visualisera gall- och bukspottkörtelkanalerna.
- Möjliggör identifiering av förträngda eller blockerade kanaler.
Percutaneous transhepatic cholangiography (PTC):
- Väljs särskilt i situationer där ERCP inte kan utföras.
- Används för att bedöma obstruktion i gallkanalerna.
Dessutom används CA 19-9 blodtestet tillsammans med andra diagnostiska metoder. Testet ger viktig information om närvaron av cancer och behandlingssvaret. CA 19-9-nivåerna kan dock också vara förhöjda vid andra tillstånd, vilket innebär att resultaten måste analyseras noggrant.
Behandlingsalternativ för C25 Bukspottkörtelcancer
Behandlingen av bukspottkörtelcancer varierar beroende på sjukdomens stadium och patientens allmänna hälsa. Vanligtvis föredras ett kirurgiskt ingrepp med syfte att avlägsna tumören.
Whipple-proceduren, total pancreatektomi och distal pancreatektomi är några av dessa kirurgiska ingrepp. Om cancern har spridit sig och inte kan tas bort, tillämpas palliativa kirurgiska åtgärder. Dessa metoder inkluderar bland annat galväg-bypass, endoskopisk stentplacering och magbypass.
- Galväg-bypass
- Endoskopisk stentplacering
- Magbypass
Andra behandlingsmetoder inkluderar strålbehandling och kemoterapi. Strålbehandling använder högenergirika röntgenstrålar för att rikta in sig på cancerceller.
Kemoterapi använder olika läkemedel för att döda cancerceller eller hindra deras celldelning. Dessa läkemedel ges vanligtvis intravenöst eller oralt och har en systemisk effekt.
- Capecitabin
- Fluorouracil (5-FU)
- Gemcitabine
- Irinotecan
- Leukovorin
- Oxaliplatin
Kemoterapi kombineras ofta med strålbehandling eller riktad terapi. Riktad terapi utförs med läkemedel som specifikt känner igen och angriper cancerceller.
Exempelvis är erlotinib en av de riktade terapier som används vid bukspottkörtelcancer. Valet av behandlingsmetod anpassas efter patientens tillstånd för att uppnå så effektiva resultat som möjligt.
Hierarkiska Tillståndskategorier (HCC)
Dessa kategorier är utformade för att förutsäga patienternas framtida vårdkostnader. Specifikt klassificeras bukspottkörtelcancer under kategorin ”Lung- och andra allvarliga cancerformer” och inom denna grupp tilldelas HCC-kod 9.
Därför ger denna bedömning vårdgivare och försäkringsbolag möjlighet att göra mer exakta ekonomiska uppskattningar av patientens hälsotillstånd. Varje diagnos bedöms med en specifik riskpoäng, vilket utgör en viktig referenspunkt för behandlings- och vårdkostnader.